Att lämna någon
Alla har vi de okända, ökända "skeletten" i våra garderober. Men vad är bäst? Ska man blotta dem för allmänheten och mista dem man älskar? Eller ska man låsa in dom, slänga bort nyckeln och tänka: Det man inte vet, lider man inte av?
Jag är säker på att det finns pojkvänner liksom flickvänner som i dagar, veckor, månader ja, till och med år, går omkring och fantiserar om andra än sin partner. Som trånar efter någonting annat än vad dom har. Är dessa människor då bättre personer än de som tänker tanken, går ut, kysser någon annan och därefter konstaterar att idylen om en annan partner inte var det man tänkt sig? Jag vet inte.
Jag har alltid i praktiken levt efter min tro, om att ärlighet vara längst. Men är detta verkligen alltid rätt? Skulle jag kommit längre om jag från gång till gång inte varit ärlig, bara hållit tyst? Situationer kan se väldigt olika ut och därav går det inte att dra alla över samma kam. Det förstår jag verkligen.. Men tänkt dig ändå, vad är bäst?
Spännande tankeställning
