Det blir aldrig bättre.
Jag vill inte uttala mig om det. Jag vill inte ens erkänna det för mig själv. Men än finns det kvar, än kommer klumpen i halsen, och än drar jag paralleller. Va fan kan man inte glömma för? Varför kan jag inte välja att inte känna känslor, när jag ändå vet vad som är bäst för en? Kroppen sägs ju vara så bra på att anpassa sig, men inte fan har psyket ärvt denna fantaskiska förmåga. Jag tror ibland att jag gått vidrare. Det för vi alla. Men det är bara en uppmålad, tillfällig idyll. Tro mig. Det blir aldrig bättre.
Foto: Aftonbladet
Kommentarer
Postat av: P
Intressant frågeställning där med varför psyket inte har fått samma anpassningsförmåga som kroppen i övrigt.
Trackback