När är det accepterat att ljuga?

Vissa drar till med både den ena och andra lögnen utan större reflektioner. Men när är det "okej" att ljuga? Är det någonsin accepterat? Ibland ljuger man för att undvika att orsaka besvikelse, andra gånger för att slippa stå för det man gjort. Som jag tidigare sagt, lever jag med tron om att man i längden vinner på att vara ärlig. Men detta täcker inte över faktumet att jag ibland ljuger, precis som du. Alla ljuger vi faktiskt. Jag tror det fungerar som någon slags försvarsmekanism.
Om någon frågar en så pass enkel fråga som "Är min nya tröja snygg?", och man tycker den är helt gräslig, både i sig och på personen i fråga, ska man säga: "nej, den är verkligen inte min stil", vilket kan göra att man antingen framstår som okänslig, eller ärlig (vilket han/hon respekterar)? Eller ska man ljuga och säga "den är ur läcker" och "boosta" personens självförtroende, men riskera att sanningen fram och därmed sårar henne/honom?

Kommentarer
Postat av: Anonym

lögner kan vara väldigt genomskinliga också, så ibland skadar sanningen mindre än faktumet att man ljugit

2010-04-12 @ 19:38:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0